Smith Westerns lägger ned

Musik idag är mycket av en slit-och-släng-produkt. Vi bombarderas ständigt med nya skivor och band och det är få som stannar kvar i medvetandet någon längre tid. Även band som vi "älskar" glöms bort fort. I morse läste jag att Smith Westerns ska lägga ned och jag började minnas hur jag kände för det bandet för knappt fyra år sedan, när deras andra skiva Dye It Blonde precis hade släppts. Några vintermånader, och en bit in på våren, när jag precis hade blivit tillsammans med min flickvän tonsattes av deras låtar. Det var soundtracket till mitt liv under en kort men viktig period och jag har många fina minnen knutna till låtarna. Men sen kom det annan ny musik och förra året när de släppte uppföljaren Soft Will kändes Smiths Westerns inte längre särskilt angelägna. Idag lyssnar jag på deras skivor igen och hör ett säreget band, ett av få unga band som, trots tydliga inspirationskällor, hittade ett eget sound. Jag älskar hur gitarrerna låter och hur sångaren Cullen Omori lägger sången. Det är svårt att hitta moderna rockband som låter mer ungdomliga än Smith Westerns. Egentligen var det ju förstås väntat att de skulle splittras när de blev äldre, ungdomen är inte evig. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är dock inte enbart för att minnas och hylla Smith Westerns utan för att rekommendera en intervju med frontmannen Cullen Omori, där han pratar om beslutet att lägga ned bandet. Det är en annorlunda rockintervju och en av de mest läsvärda intervjuer med en artist jag läst på länge. Den känns ärlig och öppen, men aldrig bitter, och belyser på ett bra sätt vad som händer med ett ungt band när de växer upp, och samtidigt växer ifrån varandra. Bra helgläsning helt enkelt, med ett riktigt bra tillhörande soundtrack.